Många tårar – av både oro och lättnad – rann vid färjeterminalen i Nynäshamn i södra Stockholms län på tisdagen. Både i och utanför terminalen väntade många oroligt på att få möta upp anhöriga och vänner när Polferries bilfärja Nova Star lade till vid kaj.
– Det kändes som att jag aldrig skulle komma fram, jag har känt mig som ett jagat djur bakom ratten, säger Oksana Tereshcuck när hon rullat av färjan.
Strax därefter försvinner hon in i famnen på sin svägerska Tatiana från Märsta som kommit för att möta henne. Oksana bestämde sig för att lämna sin hemstad Ostrog, 25 mil öster om Lviv i västra Ukraina, i fredags. Då var kriget redan ett faktum.
– Det svåraste var att förklara för barnen att pappa måste stanna kvar. Det är omöjligt att förklara för dem vad som händer, vi förstår det ju inte ens själva, säger hon.
Vid utfarten från färjan står Evan från Upplands-Väsby. Han är skakad. Går fram och tillbaka och försöker få kontakt med sin väninna Lika, 25, som är ombord på båten med sin dotter Milan 4 år.
– Hennes ukrainska telefonnummer slutade fungera i morse, jag har ingen aning om hur de mår nu, men jag befarar det värsta, säger Evan som av säkerhetsskäl inte vill ha sitt efternamn i tidningen.
4-åriga Milan har diabetes och hennes insulin är på väg att ta slut, så mycket vet han.
– I värsta fall måste vi åka direkt till sjukhuset, säger Evan.
Dessbättre rullar snart Likas bil ut från tullkontrollen, och Evan får ge Milan en lång, lång kram. Milan är okej. Nu handlar det om att så snart som möjligt få träffa en läkare så att hon kan få sitt insulin.
– Jag har kört 1 580 kilometer, ensam. Jag var så rädd – att min dotter skulle dö, att jag inte skulle få tag i mer bensin, att jag skulle nås av ännu fler hemska nyheter från Ukraina. Jag orkar inte ens känna efter hur jag mår, det enda som är viktigt är att min dotter är i säkerhet nu, säger Lika.
DN möter fler anhöriga som väntar utanför terminalen under tisdagen, de flesta mycket fåordiga.
– De senaste dygnen har varit fruktansvärda. Min mamma har rest ensam hela vägen från Ukraina. Det är underbart att hon lyckats ta sig hit, men samtidigt sliter oron för det som nu sker sönder mig, säger en kvinna som inte ville bli namngiven.
De senaste dygnen har Rysslands invasion i Ukraina märkts tydligt på färjeterminalen i Nynäshamn. Redan i fredags såg rederiet Polferries en ökning av ensamma män som köpte en enkelbiljett till Gdansk. I lördags var det ännu fler.
– Vi fick intrycket att det handlade om män som ville ner för att antingen hämta sina anhöriga eller för att själva strida för Ukraina, säger en person som arbetar på terminalen men som inte vill uppge sitt namn.
Polferries vd Jacek Bochnak beslutade på tisdagen att ukrainare som reser till eller från Nynäshamn och Gdansk inte behöver betala för biljetten. På tisdagen var det enligt passagerarlistan 300 personer ombord – normalt är det runt 50-60 personer som reser vid den här tiden på året.
– Det var bara ett fåtal av dem som kom i dag som inte hade anhöriga som väntade på dem. Av dem jag tog emot sökte ingen asyl här och nu, säger Hans Erlandsson, gränspolis på plats under tisdagen och fortsätter:
– Det finns all anledning att tro att antalet flyktingar som kommer via färja kommer att öka ju längre kriget pågår, säger Hans Erlandsson.