Min pappa brukade fr\u00e4sa att H\u00e5kan Hellstr\u00f6m \u201cinte kunde sjunga\u201d. Det, i sig, var en anledning att \u00e4ven vi ganska duktiga och tr\u00e5kiga flickor skulle vilja pensla t\u00e5rar av Buttericks-glitter p\u00e5 kinderna och f\u00f6rs\u00f6ka bli k\u00e4r i n\u00e5gon idiot i n\u00e4tbrynja. Det h\u00e4r var p\u00e5 tiden innan H\u00e5kan Hellstr\u00f6ms sommarspelningar omsatte lika mycket som ett rederi och innan varenda revisor med rena skor spelade H\u00e5kan p\u00e5 sina grillfester, d\u00e5 var han den sorts artist som f\u00f6r\u00e4ldrar inte gillade att deras ton\u00e5rsd\u00f6ttrar uppt\u00e4ckte.<\/p>\n\n\n\n
H\u00e5kan sj\u00f6ng att vi inte skulle bli som honom n\u00e4r vi blev stora. Han var en fullvuxen man som tagit p\u00e5 sig sm\u00e5 pojkkl\u00e4der och b\u00f6nade om att bli omh\u00e4ndertagen, vi var redo att st\u00e4lla upp. Hans melodier var barnsliga men hans r\u00f6st var bruten och erfaret raspig, H\u00e5kan Hellstr\u00f6m var dubbelt s\u00e5 gammal som vi men gjorde oss p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt \u00e4nd\u00e5 till barnar\u00f6vare.<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6r s\u00e5rbarheten, felstavningarna och allt hans tjat om att \u201csjunka\u201d eller p\u00e5 andra s\u00e4tt g\u00e5 under ber\u00e4ttade att det finaste i v\u00e4rlden var att inte kunna v\u00e4lja f\u00f6rnuft \u00f6ver k\u00e4nsla. I H\u00e5kan-universumet br\u00f6t de st\u00f6rsta hj\u00e4ltarna alltid ihop, de blev antingen l\u00e4mnade eller dr\u00f6mde om att fly, de var trasiga och fransiga, gr\u00e4t p\u00e5 en sp\u00e5rvagn och sov i ett trapphus. F\u00f6r de brann! Starkare \u00e4n alla andra.<\/p>\n\n\n\n
I ett avsnitt av podden Stormens utveckling pratar Ola S\u00f6derholm och Liv Str\u00f6mqvist om H\u00e5kan Hellstr\u00f6ms nya skiva (\u201cPoetiska f\u00f6rs\u00f6k\u201d, 2023) och hans arv. De j\u00e4mf\u00f6r romantiken i H\u00e5kans texter med den sv\u00e4rmiska poesin fr\u00e5n sent 1800-tal, och \u00e4r lika tr\u00f6tta p\u00e5 den som T. E. Hulme var p\u00e5 Shelley i b\u00f6rjan av f\u00f6rra \u00e5rhundradet. Ja, bl\u00e4.<\/p>\n\n\n\n
Liv och Ola spelar upp generande refr\u00e4nger fr\u00e5n n\u00e5gon av H\u00e5kans alla copycats, sm\u00e5 killar som hade kunnat vara hans s\u00f6ner, som ocks\u00e5 sjunger vimsigt l\u00e5ngt fram i munnen om hamnar, v\u00e4derkvarnar och alla saker som \u00e4r \u201cf\u00f6r sent\u201d. Det \u00e4r inte de utstuderade hommager som H\u00e5kan sj\u00e4lv alltid h\u00e5llit p\u00e5 med, utan verkar bero p\u00e5 att H\u00e5kan i 20 \u00e5r varit s\u00e5 dominant att det \u00e4r sv\u00e5rt f\u00f6r m\u00e5nga att t\u00e4nka sig en svensk pops\u00e5ngare som l\u00e5ter p\u00e5 n\u00e5got annat s\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n
Det romantiska indielidandet var s\u00e5 starkt i svensk ungdomskultur att den syns i internationell statistik. Peaken f\u00f6r unga svenska kvinnors sj\u00e4lvdestruktivitet \u00e4r 2006, \u00e5ret d\u00e5 H\u00e5kan fick Grammis f\u00f6r b\u00e4st manliga artist sammanfaller med rekordet f\u00f6r ton\u00e5rsflickor som beh\u00f6ver v\u00e5rdas f\u00f6r att, ja, ha \u201dbrunnit\u201d lite f\u00f6r starkt.<\/p>\n\n\n\n
Jag var ung ton\u00e5ring d\u00e5 och minns att estetiken inte stannade vid tuperat h\u00e5r och l\u00e5gt bmi, f\u00f6r att etablera status i gruppen hj\u00e4lpte det med ing\u00e5ende kunskap om psykofarmaka eller att knipsa sig i armen med en sekat\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n
H\u00e5kan Hellstr\u00f6m var de svagas f\u00f6rsvarare, f\u00f6r\u00e4ldrarnas fiende. P\u00e5 omslaget till \u201cDet kommer aldrig va \u00f6ver f\u00f6r mig\u201d (86 miljoner spelningar p\u00e5 Spotify) h\u00e5nglar tv\u00e5 sju\u00e5ringar. Jag fattar metaforen, det \u00e4r det idealet som klingar i alla H\u00e5kan-hits: barnets impulsivitet, med drifter som en vuxen. Perfekt f\u00f6r ung f\u00f6rvirring och sm\u00e4rta, men till\u00e5ter ingen att helt v\u00e4xa upp.<\/p>\n\n\n\n
Det tog ett tag, men det \u00e4r \u00f6ver f\u00f6r mig.<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n