Den amerikanske dirigenten Kent Nagano \u00e4r tillbaka i G\u00f6teborg. Och kv\u00e4llens konsert inleds med Anton Weberns f\u00f6rsta publicerade verk \u2013 hans opus 1 \u2013 \u201dPassacaglia\u201d fr\u00e5n 1908.<\/p>\n\n\n\n
Webern befinner sig h\u00e4r fortfarande i senromantiken, med influenser fr\u00e5n Mahler och Wagner, \u00e4ven om man i de starka utbrotten anar vart han och den moderna klassiska musiken \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g. Musiken \u00e4r sp\u00e4nnande och tilltalande, omv\u00e4xlande romantisk och modern. Och Kent Nagano g\u00f6r en smakfull tolkning utan att h\u00e5lla tillbaka.<\/p>\n\n\n\n
En intressant detalj denna kv\u00e4ll \u00e4r att G\u00f6teborgs symfoniker ocks\u00e5 har en annan uppst\u00e4llning \u00e4n vad de brukar ha. Kontrabasarna sitter l\u00e4ngst fram till v\u00e4nster i st\u00e4llet f\u00f6r l\u00e4ngst till h\u00f6ger, cellisterna i mitten i st\u00e4llet f\u00f6r precis till h\u00f6ger om dirigenten.<\/p>\n\n\n\n
G\u00f6teborgs symfoniker sitter faktiskt som man brukade g\u00f6ra innan det s\u00e5 kallade \u201dStokowski shift\u201d som intr\u00e4ffade f\u00f6r ungef\u00e4r hundra \u00e5r sedan. Skiftet innebar att man st\u00e4llde upp str\u00e5ket fr\u00e5n ljust till m\u00f6rkt, fr\u00e5n v\u00e4nster till h\u00f6ger. Dessf\u00f6rinnan hade man i st\u00e4llet f\u00f6redragit att ha f\u00f6rsta- och andravioliner mitt emot varandra f\u00f6r att b\u00e4ttre kunna utf\u00f6ra olika eko- och fr\u00e5ga\/svar-effekter.<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r ocks\u00e5 f\u00f6r den gamla uppst\u00e4llningen som Mahler och Schubert komponerade. Det m\u00e4rks kanske inte s\u00e5 mycket i Mahlers \u201dR\u00fcckerts\u00e5nger\u201d som f\u00f6ljer efter Webern i programmet. Det beh\u00f6vs en hel orkester f\u00f6r att framf\u00f6ra s\u00e5ngerna, men det varierar hur m\u00e5nga instrument som spelar samtidigt. Det blir mer sm\u00e5 f\u00e4rgtussar som snyggt lyfter fram mezzosopranen Katarina Karn\u00e9us som g\u00f6r en varm och fin insats som solist.<\/p>\n\n\n\n
Mer m\u00e4rks omm\u00f6bleringen i Schuberts sista fullbordade symfoni, den nionde, eller den stora C-dursymfonin som den ofta kallas (d\u00e5 det finns en del missf\u00f6rst\u00e5nd och olika teorier om hur man egentligen ska numrera hans sista symfonier). Den stora C-dur-symfonin \u00e4r ovanligt l\u00e5ng f\u00f6r sin tid, n\u00e4stan en timme. Men G\u00f6teborgs symfonikers framtr\u00e4dande under ledning av Kent Nagano har en l\u00e4tt och rapp karakt\u00e4r som f\u00e5r tiden att k\u00e4nns kort.<\/p>\n\n\n\n
Den \u00e4ldre m\u00f6bleringen f\u00f6rlorar lite i kropp, men vinner i stora melodier och skimrande violinst\u00e4mmor. Dock tycker jag att framf\u00f6randet snubblar lite i de snabba dynamiska skiftena, som symfonin \u00e4r full av, mellan v\u00e4ldigt starkt och v\u00e4ldigt svagt.<\/p>\n\n\n\n
Man vinner n\u00e5got, f\u00f6rlorar n\u00e5got annat. Det \u00e4r kanske en otidsenlig \u00e5sikt, men jag saknar \u00e4nd\u00e5 ett st\u00f6rre djup.<\/p>\n\n\n\n