Det \u00e4r s\u00e4llsamt lockande att f\u00e5 en inblick i slutna grupper. Religi\u00f6sa grupperingar, organisationer, sociala grupper som man sj\u00e4lv inte tillh\u00f6r. Eller varf\u00f6r inte helt vanliga familjer: s\u00e5 l\u00e4nge man sj\u00e4lv st\u00e5r utanf\u00f6r finns det utrymme f\u00f6r fantasier.<\/p>\n\n\n\n
D\u00e4r \u00e4r b\u00f6cker oslagbara, som titth\u00e5l in till andra m\u00e4nniskors liv, andra v\u00e4rldar. Och deckaren anv\u00e4nder ofta just de slutna s\u00e4llskapen som suggestiva, skr\u00e4mmande inslag. Linda Castillo ber\u00e4ttar om amishfolket som lever vid sidan om det vanliga samh\u00e4llet i Ohio, och v\u00e4nder skickligt p\u00e5 den vanliga bilden om hur ondskan bara finns i det avvikande.<\/p>\n\n\n\n
Magnus Jonsson l\u00e5ter i \u201dM\u00f6rkt paradis\u201d<\/strong> en skenbart \u00f6ppen och inbjudande kursg\u00e5rd vara betydligt mer sluten \u00e4n det fr\u00e5n b\u00f6rjan verkar, men komplicerar bilden p\u00e5 flera s\u00e4tt. Anna Jansson belyser i \u201dD\u00f6dens snabba vingar\u201d utanf\u00f6rskapet fr\u00e5n ett helt annat h\u00e5ll, i tryggt vardagliga sm\u00e5 grupper som st\u00e4nger d\u00f6rren om sig. \u00c4r det alltid fel? Ska alla alltid f\u00e5 vara med?<\/p>\n\n\n\n Stacy Willingham, \u00e5 sin sida, skriver om hur utanf\u00f6rskapet smittar av sig \u00e4ven p\u00e5 anh\u00f6riga i \u201dEn gnista i m\u00f6rkret\u201d, d\u00e4r en d\u00f6md m\u00f6rdares barn fortfarande tjugo \u00e5r efter\u00e5t k\u00e4mpar med skulden.<\/p>\n\n\n\n Kr\u00f6nik\u00f6ren Marcus Dunberg, som nu debuterar med thrillern \u201dSkuggland\u201d, ber\u00e4ttar om \u00f6verklassens s\u00e4tt att st\u00f6ta ut alla som inte h\u00f6r till. Han skrev en kr\u00f6nika i Svenska Dagbladets helgbilaga Perfect Guide f\u00f6r ett tag sen, d\u00e4r han beskrev hur stort intresse vi alla har f\u00f6r pengar. \u201dIngen skulle bry sig om \u2019The White Lotus\u2019 utspelade sig p\u00e5 ett vandrarhem och handlade om fattiga m\u00e4nniskors lustar och otrohetsaff\u00e4rer.\u201d<\/p>\n\n\n\n Jag tror att han har fel, men det hindrade mig inte<\/strong> fr\u00e5n att str\u00e4ckl\u00e4sa \u201dSkuggland\u201d. Den handlade ju om n\u00e5got betydligt viktigare \u00e4n pengar: om grupptillh\u00f6righet, or\u00e4ttvisor och utanf\u00f6rskap. Uppr\u00e4kningarna av \u00f6verklassdetaljerna f\u00f6rst\u00e4rkte utanf\u00f6rk\u00e4nslan, f\u00f6r som Marcus Dunberg skrev, \u00f6verklassen talar aldrig om pengar.<\/p>\n\n\n\n Och s\u00e5 talade boken n\u00e4stan bara om pengar. Tydligare kan nog inte utanf\u00f6rskap gestaltas.<\/p>\n\n\n\n Linda Castillo<\/strong><\/p>\n\n\n\n \u201dBruten tystnad\u201d<\/p>\n\n\n\n \u00d6vers. Sofi Rydell, Polaris, 339 s<\/p>\n\n\n\n Det finns m\u00e5nga olika s\u00e4tt att skildra avvikande grupper i samh\u00e4llet, och i deckaren \u00e4r det vanligast att beskriva hur farliga de kan vara. Med all r\u00e4tt: det har funnits \u00e5tskilliga ot\u00e4cka sekter.<\/p>\n\n\n\n Men amishbefolkningen i Ohio \u00e4r en religi\u00f6s gruppering av m\u00e5nga i USA, en som syns ovanligt tydligt genom att kl\u00e4 sig gammalmodigt och v\u00e4gra att anv\u00e4nda modern teknik. De f\u00e4rdas med h\u00e4st och vagn, bor f\u00f6r sig sj\u00e4lva och blandar inte g\u00e4rna in polisen.<\/p>\n\n\n\n Hur ber\u00e4ttar man om dem?<\/strong> Linda Castillo g\u00f6r det genom sin polis Kate Burkholder, som sj\u00e4lv har vuxit upp inom amish men \u00f6vergett deras tro. Det har inte gjort henne hatisk, tv\u00e4rtom ser hon och uppskattar mycket inom kulturen d\u00e4r alla tar hand om varandra och f\u00f6rs\u00f6ker leva ett gott kristet liv.<\/p>\n\n\n\n Serien har hunnit till tredje delen i den svenska utgivningen (p\u00e5 amerikanska har det kommit ut fjorton), och serien \u00e4r oj\u00e4mn. F\u00f6rsta boken, \u201dTvingad till tystnad\u201d, var en bra seriem\u00f6rdardeckare, medan den andra, \u201dB\u00f6n om tystnad\u201d, var mindre lyckad.<\/p>\n\n\n\n \u00c4nd\u00e5 kastade jag mig \u00f6ver \u201dBruten tystnad\u201d (hon sl\u00e4ppte tystnads-temat i titlarna sen, som tur var). Tre vuxna hittas d\u00f6da i en g\u00f6dselgrop p\u00e5 en bondg\u00e5rd. En olycka p\u00e5 grund av livsfarliga g\u00f6dsel\u00e5ngor? Ja, det verkar ju s\u00e5, men Kate Burkholder blir \u00e4nd\u00e5 tillkallad. Hon har huvudet fullt av den senaste tidens obehagliga hatbrott mot amishbefolkningen: \u00e4ggkastningen mot en vagn, en kvinna som blivit trakasserad, en s\u00f6nderslagen brevl\u00e5da. \u00c4r detta ytterligare ett?<\/p>\n\n\n\n Och just d\u00e4r blir \u201dBruten tystnad\u201d<\/strong>\u00a0n\u00e5got mer \u00e4n en vanlig deckare. Brottsutredningarna \u00e4r grunden i intrigen, och givetvis visar det sig att de tre i g\u00f6dselgropen inte har hamnat d\u00e4r av en slump. Men det som stannar kvar n\u00e4r sp\u00e4nningen har sl\u00e4ppt \u00e4r kulturerna som krockar, och samh\u00e4llets s\u00e4tt att hantera olika kulturer och trosriktningar.<\/p>\n\n\n\n Stacy Willingham<\/strong><\/p>\n\n\n\n \u201dEn gnista i m\u00f6rkret\u201d<\/p>\n\n\n\n \u00d6vers. Svante Skoglund, Modernista, 336 s<\/p>\n\n\n\n Telefonen ringer hos psykologen<\/strong> Chloe Davis i Baton Rouge, Louisiana. Mannen i luren presenterar sig som reporter p\u00e5 New York Times, och vill intervjua henne med anledning av att det snart \u00e4r tjugo \u00e5r sedan Chloes pappa d\u00f6mdes f\u00f6r morden p\u00e5 sex unga flickor. D\u00e5 var Chloe tolv \u00e5r.<\/p>\n\n\n\n Nu ska hon snart gifta sig med Patrick, och trodde att hon \u00e4ntligen l\u00e4mnat barndomens fasor bakom sig. \u00c4ven om en del r\u00e4dslor har blivit en del av hennes liv. Men pl\u00f6tsligt b\u00f6rjar unga flickor f\u00f6rsvinna igen, och alla minnen kommer tillbaka.<\/p>\n\n\n\n Chloe m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5s ompr\u00f6va sin bild<\/strong>\u00a0av vad som har h\u00e4nt och misst\u00e4nker precis alla, inklusive sin blivande make och sin bror. Hon \u00e4r inte heller helt trov\u00e4rdig sj\u00e4lv. Stacy Willingham anv\u00e4nder \u00e4ven Louisianas m\u00f6rka tr\u00e4skmarker som en oroande spegling av Chloes dunkla f\u00f6rflutna, och resultatet \u00e4r en riktigt ruskig amerikansk sydstatsthriller.<\/p>\n\n\n\n Marcus Dunberg<\/strong><\/p>\n\n\n\n \u201dSkuggland\u201d<\/p>\n\n\n\n Bokfabriken, 348 s<\/p>\n\n\n\n En sp\u00e4nningsroman som p\u00e5minner<\/strong> om Jan Guillous klassiker \u201dOndskan\u201d. Elva\u00e5rige Daniel g\u00e5r i \u00f6verklasskolan Lyceum trots att han inte \u00e4r rik, utan bara mycket intelligent. Sj\u00e4lvklart blir han mobbad av den obehaglige Lucas som f\u00e5r med sig alla klasskamraterna utom Elliot, som \u00e4r son till skolans grundare.<\/p>\n\n\n\n Debutanten Marcus Dunberg ber\u00e4ttar den arketypiska intrigen skickligt och medryckande, med en imponerande k\u00e4nsla f\u00f6r alla nyanser i \u00f6verklasslivet. Hur agerar f\u00f6r\u00e4ldrar och skolpersonal runt barnens konflikter? Vad v\u00e4ljer de att se, och vad l\u00e5tsas de inte om?<\/p>\n\n\n\n Givetvis speglas klasskillnaderna genom<\/strong>\u00a0f\u00f6r\u00e4ldrarnas beteende, och Marcus Dunberg radar upp klassmark\u00f6rer: h\u00e4r finns den \u00e4kta \u00f6verklassen, de obehagliga uppkomlingarna och de hj\u00e4lpl\u00f6sa fattiga. N\u00e5ja, relativt fattiga: det \u00e4r fortfarande bostadsr\u00e4tt i innerstan som g\u00e4ller.<\/p>\n\n\n\n Magnus Jonsson<\/strong><\/p>\n\n\n\n \u201dM\u00f6rkt paradis\u201d<\/p>\n\n\n\n Forum, 565 s<\/p>\n\n\n\n En ung olycklig kvinna, Astrid,<\/strong> best\u00e4mmer sig f\u00f6r att g\u00e5 n\u00e5gra kurser p\u00e5 Skedvik, en kursg\u00e5rd inriktad p\u00e5 personlig utveckling. Men hennes mamma, polisen Louise, blir orolig efter ett tag: varf\u00f6r \u00e4r det s\u00e5 sv\u00e5rt att f\u00e5 kontakt med Astrid? Har hon hamnat i n\u00e5gon form av sekt?<\/p>\n\n\n\n Samtidigt letar Louise och hennes kollega Erik efter krypteringsexperten Linn St\u00e5hl, som fastnat i missbruk efter deras tidigare samarbete.<\/p>\n\n\n\n Det blir sp\u00e4nnande action i en elegant fl\u00e4tad intrig som omfattar b\u00e5de g\u00e4ngkriminalitet och moderna sekter, men det blir, som i m\u00e5nga av de samtida sp\u00e4nningsromanerna, alldeles f\u00f6r l\u00e5ngrandigt.<\/p>\n\n\n\n \u201dM\u00f6rkt paradis\u201d \u00e4r f\u00f6rsta boken i den nya serien<\/strong>\u00a0\u201dAnarkisten\u201d av Magnus Jonsson. Men referenserna \u00e4r m\u00e5nga till den tidigare \u201dHatet\u201d-trilogin, och har man inte l\u00e4st den \u00e4r det stundtals sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 huvudpersonerna.<\/p>\n\n\n\n Anna Jansson<\/strong><\/p>\n\n\n\n \u201dD\u00f6dens snabba vingar\u201d<\/p>\n\n\n\n Norstedts, 368 s<\/p>\n\n\n\n Visby \u00e4r en stad full av arkeologiska fynd<\/strong>, och i Anna Janssons tjugofj\u00e4rde (!) deckare om polisen Maria Wern handlar det mycket om de medeltida vattentunnlarna under staden. N\u00e4r en arkeolog som \u00e4gnat sig \u00e5t att kartl\u00e4gga tunnlarna hittas d\u00f6d ovan jord letar polisen som vanligt i hennes n\u00e4rmaste relationer: hur har hennes f\u00f6rh\u00e5llande till s\u00e4rbon sett ut? Till arbetskamraterna? Man letar i det som \u00e4r synligt, men det finns ocks\u00e5 andra, mer skugglika relationer b\u00e5de bland arkeologerna och poliserna.<\/p>\n\n\n\n Det \u00e4r en ovanligt skr\u00e4ckinjagande intrig, f\u00f6rst\u00e5s, men m\u00f6jligen har Anna Jansson litat f\u00f6r mycket p\u00e5 de suggestiva inslagen med de klaustrofobiska tunnnlarna. Det blir lite f\u00f6r fyrkantigt upplagt, med tydliga anvisningar om vem som lyssnar och vem som inte m\u00e4rker vad som p\u00e5g\u00e5r, och f\u00f6r ensidiga personbeskrivningar.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Det \u00e4r s\u00e4llsamt lockande att f\u00e5 en inblick i slutna grupper. Religi\u00f6sa grupperingar, organisationer, sociala grupper som man sj\u00e4lv inte tillh\u00f6r. Eller varf\u00f6r inte helt vanliga familjer: s\u00e5 l\u00e4nge man sj\u00e4lv st\u00e5r utanf\u00f6r finns det utrymme f\u00f6r fantasier. D\u00e4r \u00e4r b\u00f6cker oslagbara, som titth\u00e5l in till andra m\u00e4nniskors liv, andra v\u00e4rldar. Och deckaren anv\u00e4nder ofta<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":4759,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[5],"tags":[200,199],"class_list":{"0":"post-4758","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-underhallning","8":"tag-deckare","9":"tag-lotta-olsson"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/fokuset.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4758","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/fokuset.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/fokuset.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fokuset.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fokuset.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4758"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/fokuset.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4758\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4760,"href":"https:\/\/fokuset.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4758\/revisions\/4760"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fokuset.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/4759"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/fokuset.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4758"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/fokuset.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4758"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/fokuset.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4758"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}