\u2013 De bombar v\u00e5r stad, precis nu, titta!<\/p>\n\n\n\n
Anastasia Melnyk, 25, visar upp ett filmklipp p\u00e5 sin mobil. Den visar blixtljus fr\u00e5n bombkrevader och v\u00e4xande r\u00f6kmoln \u00f6ver hustak i Ukrainas andra st\u00f6rsta stad, Charkiv.<\/p>\n\n\n\n
\u2013 Det \u00e4r ett kvarter d\u00e4r det bara bor civila, min familjs hus ligger inte alls l\u00e5ngt d\u00e4rifr\u00e5n, s\u00e4ger Anastasia.<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r m\u00e5ndag eftermiddag<\/strong> i Sundbyberg \u2013 och bara femton timmar sedan Anastasias mamma Ludmila och Anastasias sju syskon kom hit efter en fyra dygn l\u00e5ng flykt fr\u00e5n Ukraina. Nu sitter de h\u00e4r, i en l\u00e4genhet om ett rum och k\u00f6k och f\u00f6ljer nyhetsfl\u00f6det i sina telefoner.<\/p>\n\n\n\n \u2013 Det \u00e4r s\u00e5 absurt, s\u00e5 obegripligt, s\u00e4ger Ludmila.<\/p>\n\n\n\n G\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng b\u00f6rjar hon skaka av gr\u00e5t. Hon har knappt sovit en blund sedan i torsdags d\u00e5 familjen mycket abrupt beslutade att hon och de sju barnen skulle g\u00f6ra allt de kunde f\u00f6r att ta sig ut ur Ukraina.<\/p>\n\n\n\n De hade inte f\u00f6rberett<\/strong> sin flykt, inte packat vare sig kl\u00e4der eller mat.<\/p>\n\n\n\n \u2013 Allt var som vanligt f\u00f6rra onsdagen. Barnen var i skolan, de spelade fotboll. P\u00e5 kv\u00e4llen var de p\u00e5 ett f\u00f6delsedagskalas. Sedan kom det rykten om att n\u00e5gon hade h\u00f6rt bomber. Jag k\u00e4nde viss oro. Min man sa att det var b\u00e4st f\u00f6r mig och barnen att l\u00e4mna Charkiv n\u00e5gra dagar, ber\u00e4ttar Ludmila.<\/p>\n\n\n\n \u2013 Vi \u00e5kte hem till min mamma, som har ett lantst\u00e4lle sydv\u00e4st om Kiev. Vi hann bara vara d\u00e4r i tv\u00e5 timmar s\u00e5 deklarerade Putin krig, forts\u00e4tter hon.<\/p>\n\n\n\n Ludmilas r\u00f6st b\u00e4r<\/strong> bara delvis. N\u00e4r dottern Anastasia, som bor i en l\u00e4genhet i Sundbyberg sedan precis ett \u00e5r tillbaka, sa \u00e5t henne att omedelbart s\u00e4tta sig i bilen igen och k\u00f6ra mot Sverige tvekade hon inte.<\/p>\n\n\n\n Ludmila och den n\u00e4st \u00e4ldsta dottern Olga, 22, turades om att k\u00f6ra. De valde sm\u00e5v\u00e4gar genom Ukraina, undvek st\u00f6rre samh\u00e4llen och st\u00e4der. I den stora familjebilen satt Tanya, 16, Elena, 14, Deniel 10 och tvillingarna Sevastian och Artem, 8 \u2013 alla djupt omskakade \u00f6ver det faktum att n\u00e5gra dagar hos mormor pl\u00f6tsligt blivit till en landsflykt undan krig.<\/p>\n\n\n\n Det tog sex timmar i bilk\u00f6<\/strong> vid den polska gr\u00e4ns\u00f6verg\u00e5ngen vid Dothobycz\u00f3w-Ursynow, sedan k\u00f6rde de via Warszava till Swinoujscie f\u00f6r att ta f\u00e4rjan till Trelleborg.<\/p>\n\n\n\n \u2013 Det var sp\u00f6klikt. Pappa satt hemma i v\u00e5rt hus k\u00e4llare utan el och v\u00e4rme, och h\u00e4r satt vi och f\u00f6rstod ingenting, konstaterar Tanya, 16.<\/p>\n\n\n\n Det var en otrolig l\u00e4ttnad n\u00e4r de till slut kom fram till Sundbyberg. Tack vare en av Anastasias arbetskamrater har de tillf\u00e4lligt f\u00e5tt l\u00e5na en l\u00e4genhet i Liljeholmen d\u00e4r fyra av dem kan sova, medan resten sover i Anastasia och hennes man Oleksiis etta. Om n\u00e5gra dagar kommer Ludmila och barnen kunna inkvartera sig i ett boende som de blivit lovade via en frivillighetsorganisation.<\/p>\n\n\n\n \u2013 Allt \u00e4r s\u00e5 f\u00f6rvirrat nu. Jag minns inte var eller exakt n\u00e4r de kan flytta dit, jag vet bara att det \u00e4r helt fantastiskt att s\u00e5 m\u00e5nga vill hj\u00e4lpa det ukrainska folket. Vi \u00e4r otroligt tacksamma, s\u00e4ger Anastasia.<\/p>\n\n\n\n Sj\u00e4lv kom hon och hennes man<\/strong> Oleksii hit f\u00f6r ett \u00e5r sedan. Han hade precis som f\u00e5tt jobb som programmerare p\u00e5 ett konsultf\u00f6retag och det tog inte l\u00e5ng tid innan Anastasia fick ett jobb inom digital marknadsf\u00f6ring. Att deras hemland skulle komma att invaderas av Ryssland fanns inte i deras v\u00e4rldsbild.<\/p>\n\n\n\n \u2013 Vi kan inte s\u00e4ga n\u00e5gonting om framtiden nu. Den \u00e4r ett svart h\u00e5l. Vad ska vi ta oss till? s\u00e4ger Ludmila.<\/p>\n\n\n\n Under m\u00e5ndagen slutade hennes man att svara i telefon och oron river i henne. Hon vill inte tro det v\u00e4rsta och vet att maken \u00e4r kapabel och kan ta hand om sig sj\u00e4lv. Det \u00e4r inte om\u00f6jligt att han sj\u00e4lv kommer ta till vapen f\u00f6r att f\u00f6rsvara sitt land.<\/p>\n\n\n\n \u2013 Jag tror v\u00e4ldigt m\u00e5nga k\u00e4nner s\u00e5 nu, angreppet mot oss \u00e4r s\u00e5 brutalt, s\u00e4ger Anastasia.<\/p>\n\n\n\n \u00c4ven hon \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s l\u00e4ttad<\/strong> \u00f6ver att ha f\u00e5 hit sin mamma och de sju syskonen.<\/p>\n\n\n\n \u2013 Men vad ska de g\u00f6ra nu? Mina sm\u00e5syskon m\u00e5ste f\u00e5 g\u00e5 i skolan, f\u00e5 leva vanliga liv. Jag ser inte framf\u00f6r mig hur det ska g\u00e5 till. Mest troligt m\u00e5ste de s\u00f6ka asyl, just nu ser jag ingen annan v\u00e4g, s\u00e4ger Anastasia.<\/p>\n\n\n\n Hennes \u00e4ldsta syster Olga g\u00f6r precis sin f\u00f6rsta praktik som tandl\u00e4kare i Ukraina.<\/p>\n\n\n\n \u2013 Hon hade patienter inbokade hela den h\u00e4r veckan. Det blev inget med det.<\/p>\n\n\n\n Nu kommer familjen fokusera<\/strong> p\u00e5 att f\u00f6rs\u00f6ka att h\u00e5lla kontakten med n\u00e4ra och k\u00e4ra, alla livstecken fr\u00e5n dem som de redan f\u00e5tt sk\u00e4nker dem viss ro.<\/p>\n\n\n\n \u2013 Men som l\u00e4get \u00e4r nu \u00e4r allt s\u00e5 omskakande och f\u00f6rvirrat s\u00e5 jag tror egentligen inte man kan prata om ro. Det h\u00e4r har bara b\u00f6rjat, vi f\u00e5r ta det timme f\u00f6r timme, s\u00e4ger Anastasia.<\/p>\n\n\n\n