Frågan om politiskt inflytande över kulturens innehåll har debatterats flitigt på senare tid. Orsaken är bland annat ett flertal händelser när Sverigedemokratiska politiker har försök stoppa skattefinansierad kultur, som till exempel sagostunder med dragqueens.
Både kulturens frihet och principen om armlängds avstånd är saker som regeringen lyft fram som särskilt viktigt när det kommer till kulturpolitik. I Ekots lördagsintervju på Sveriges Radio markerar den moderata kulturministern Parisa Liljestrand mot Sverigedemokraternas idé om att politiker ska kunna påverka den skattefinansierade kulturens innehåll.
– Som kulturminister är jag väldigt tydlig. För mig finns det bara ett sätt att se på den här frågan: Kulturen ska vara fri och kulturen måste vara fri.
När det kommer till kulturens frihet och principen om armlängds avstånd beskriver hon sig som ”kompromisslös”.
– För mig hör kulturens frihet ihop med en sund och välfungerande demokrati.
Samtidigt har Sverigedemokraternas ledande kulturpolitiker Alexander Christiansson uppgett, i en intervju med Svenska Dagbladet, att man som folkvald både har ”en rättighet och en skyldighet” att ha synpunkter på ”opassande” konst som finansieras med skattemedel. Ett uttalande som rimmar illa med Parisa Liljestrands önskan om att hålla isär politik och kulturinnehåll.
– Olika partier tänker olika. Jag är glad att vi inom ramen för både regeringsförklaringen och Tidöavtalet har bestämt att vi ska värna om principen om armlängds avstånd.