Världscupsäsongen för längdskidåkarna tog slut i och med tävlingarna i Falun den gångna helgen. Norska dominanten Therese Johaug, 33 år, gjorde då sin sista tävling i världscupsammanhang, och kommer inte att stå på startlinjen nästa säsong.
Svenska veteranen Charlotte Kalla, 34, har ännu inte meddelat om hon kommer att fortsätta karriären på den nivån. Däremot gav Calle Halfvarsson, 32, besked att han vill fortsätta efter framgångarna med en andraplats på 15 kilometer och seger i mixedtävlingen i sprintstafett i par med Jonna Sundling.
– Jag kommer att fortsätta. Efter den här avslutningen måste jag åka en säsong till, sade han till Viaplay.
Charlotte Kalla kommer att tävla i SM i Piteå den 23–28 mars. Först efter det ska hon fundera på framtiden.
– Nu vill jag fokusera på det som är kvar. För mig har det varit det bästa om jag vill prestera, att ha fokus nära, säger hon.
Den här vintern har hon inte nått de toppresultat som hon presterat tidigare under karriären. Det avslutande distansloppet i Falun var ett av hennes bästa, där hon förvisso slutade på 17:e plats men bara var drygt 13 sekunder från topp tio.
– Det kändes som ett steg i rätt riktning. När man ser på tider och så är det tätt i resultatlistan, säger hon.
Samtalen med landslagsledningen om fortsättningen kommer att ta vid efter att säsongen är över även utöver världscupen.
– Men vi har redan börjat prata om det. Nu har vi ett VM nästa år och sen är det en mästerskapsfri säsong. Vi har mycket spännande framför oss, men vi måste också se hur vi kan få en större bredd i toppen, säger landslagschefen Anders Byström.
Skidlandslaget består av en A-grupp samt en grupp åkare som ligger precis på gränsen till att få ingå där. De åkarna har samma tränare som A-gruppen och kan delta på träningsläger och samlingar. Där bakom finns landsgrupper för juniorer där den här vintern till exempel Leo Johansson och Moa Hansson ingått.
Landslagsåkarna bor och tränar på tre olika orter i Sverige – Falun, Östersund och Umeå – där skidförbundet har sina så kallade elitmiljöer. Där ingår också åkare som inte ingår i landslagsverksamheten, men som erbjuds möjlighet att fortsätta kunna träna på hög nivå.
– Det är väl det vi ska se över. Hur många landslagsåkare vi ska ha och hur mycket ska vi jobba med våra elitmiljöer, säger Byström.
Första frågan är om de ska fortsätta, men sen är det om de är kvalificerade för en A-lagstrupp.
I Calle Halfvarssons och Charlotte Kallas fall – hur mycket är det deras vilja som avgör om de får plats i landslaget?
– Första frågan är om de ska fortsätta, men sen är det om de är kvalificerade för en A-lagstrupp. Det är väl inte självklart, men vi ska göra en totalbild och se var vi ska ha alla åkare. Var de gör mest nytta för sig själva och för laget.
Calle Halfvarssons klubb- och träningskollegor i Falun-Borlänge SK, i en av elitmiljöerna, ser gärna att 32-åringen finns med i en fortsatt satsning. 22-årige Leo Johansson säger att Halfvarssons rutin betyder mycket för de yngre åkarna.
– Vi har fått en bra mix i Falun med yngre som är väldigt fokuserade och vill framåt, och så de äldre som har rutinen. Jag tror att vi triggar i gång dem att vilja bli bättre. Det skulle betyda mycket för den yngre generationen om han fortsatte.
En A-landslagsplats kan dock vara helt avgörande för att en satsning ska gå att få ihop. Calle Halfvarsson har själv nämnt att ekonomin kan tvinga honom att lägga av.
Även Leo Johansson menar att en landslagsplats kan ha avgörande betydelse för hur intensiv satsningen kan bli. Förra året tvingades han sommarjobba som budbilsförare i stället för att kunna ägna sig exklusivt åt träning.
– Man måste plugga eller jobba för att få ihop det. Jag lade ner plugget nu när det gick så pass bra i början av säsongen. Kommer man inte med i ett A-lag måste man börja igen. Man måste få in pengarna. Man har en extrem stöttning av sina föräldrar, men de kan ju inte försörja en 22-åring hela skidkarriären, säger han.
– Ska vi kunna fajtas med de bästa norrmännen så behöver vi få lite ekonomisk backning, många fler. Det har varit sex herrar i A-laget de senaste åren och då kan man tänka att det är sex herrar som nätt och jämnt klarar av att leva på traditionell åkning. Det kan jag väl tycka är lite lite om man ska mäta sig med Norge där de är 30 personer som lever på det.
