Efter årets första kvartal redovisar både SEB och Handelsbanken kraftigt stigande räntenetton, det vill säga vad banker tjänar på skillnaden mellan in- och utlåningsräntor. SEB:s har vuxit med 60 procent till 11 297 miljoner kronor jämfört med samma period förra året och Handelsbankens räntenetto har vuxit med 43 procent till 11 485 miljoner i samma jämförelse.
– Det är ett självspelande piano, säger den oberoende ekonomen Claes Hemberg, med ett förflutet på nätbanken Avanza som sparekonom.
– När räntorna stiger så tjänar banker mer pengar, så enkelt är det.
Han menar att konsumenterna, men också småföretagen, inte förstår hur dyra räntorna blir och det är det som resulterar i de stora vinsterna för bankerna.
– Problemet är att de inte ser ett alternativ. Det är ju inte så att alla kan betala tillbaka sina lån, men då får man flytta och byta, säger han och utvecklar:
– Precis som man byter mataffär så behöver man byta bank. Det finns ju ett motsvarande Willys även i bankvärlden.
Ytterligare en orsak till att räntenettot är så stort bland bankerna menar han är för att konsumenterna inte är vana vid att man får ränta på sina sparkonton och därför ”godkänner” att man får noll procent ränta, som det så länge varit.
– Vi har sett att sparräntorna inte hänger med upp med de andra räntehöjningarna, säger Hemberg.
– Det är ju samma sak där egentligen, konsumenterna flyttar inte på sina sparpengar utan behåller dem på samma konto. Då behöver inte bankerna höja för att behålla kunden.
LO-ekonomen, Torbjörn Hållö, håller inte med Hemberg om att konsumenterna inte är aktiva när det kommer till att byta bank för bolån.
– Folk är väldigt angelägna om att jämföra bolån och jaga bolån och det är väl där de har fokuset, säger han.
Däremot är de överens om att man märker en mindre energi kring sparräntorna.
– Vi har varit vana nu i tio års tid vid att man inte får någon ränta på sina sparkonton, så det kanske inte är så konstigt, säger Hållö innan han konstaterar:
– Men när Riksbankens ränta ligger på 3,5 procent så ska ju folk ha ett par procent ränta på sina lönekonton. Det ska vara normen, och ytterligare någon procent på ett sparkonto.
Han vill dock vara noga med att man inte kan lägga allt ansvar på konsumenterna heller.
– Det är viktigt att politikerna och myndigheterna också är aktiva, där tycker jag generellt de är alldeles för långsamma.
Konsumenternas bank- och finansbyrås biträdande chef Fredrik Nordqvist tycker det är orättvist att jämföra ett bankbyte med att byta matbutik.
– När vi pratar med flera konsumenter så ger de intrycket av att det är en jobbig process att byta långivare, säger han.
– Det är en del pappersexercis och andra saker som många tycker är allt annat än lätt.
Med det sagt så kan han dock förstå ekonomernas poäng.
– Alla konsumenter är inte alltid på tå, vilket är föreståligt med allt som händer och sker, säger Nordqvist.
– Att det är noll på räntorna på många konton och har varit så länge har kanske satt sig i det allmänna medvetandet och det kan vara en viss fördröjning där. Men vi märker ju samtidigt att vi får mycket frågor nu när räntorna går upp.
Claes Hemberg menar att marknadsmekanismerna, som fungerar vid matköp och bilval, inte verkar fungera i bankvärlden.
– Bankerna tjänar väldigt mycket pengar på en passiv kund.
– Det vore ju roligare om bankerna tjänade pengar på en aktiv kund som valde banken.
