Den 29 december 2020 steg röken från en övertänd bil från en tunnel under en motorväg strax norr om Marseille. Inuti hittades de förkolnade kvarlevorna av två personer, en i passagerarsätet och en i bakluckan. Efter några dagar kunde en av de döda identifieras tack vare ett armband.
Att 22-årige Brahims liv var i fara rådde det inga tvivel om. Bara några månader tidigare hade han blivit skjuten med nio skott, hamnat på intensiven och nätt och jämnt överlevt.
– När hans fru blev med barn bestämde han sig för att sluta och lämna gängen, men de sade nej och ville att han skulle fortsätta, säger Amine Kessaci.
Kvarteret ligger bland de många fyrkantiga och tätt packade höghusen i norra Marseille, i stadsdelen Frais Vallon. Det är bara en liten del av Quartiers nord – förorterna där befolkningen är bland Europas fattigaste och där det pågår en ständig kamp mellan poliser och narkotikagäng.
– Min bror var 14 år gammal när han hoppade av skolan. Min mamma var ute och jagade honom hela dagarna, men kunde inte nå honom. Han hängde bara runt hemma i kvarteret.
“För att få pengar”
Mordet på Brahim var bara ett av ett 20-tal mord med gängkoppling under 2020. En åklagare sade redan i ett första skede att det föreföll vara “typisk Marseille-brottslighet”.
– Det blir inte bättre. Bara förra veckan mördades flera unga personer i Quartiers nord. Det är sådant vi hör om varje dag. Det är inte normalt, säger Amine Kessaci, som ler artigt även när han talar om tragedier av ett slag som han själv har drabbats av.
18-åringen slog tidigt in på en annan väg än sin äldre bror. Efter mordet bildade han organisationen Conscience, för att försöka hjälpa fler att välja rätt. Den arrangerar demonstrationer, städdagar och samtalsgrupper. Ett program med 101 förslag har tagits fram genom öppna kvarterssamtal.
– Många unga hoppar av skolan, har frånvarande föräldrar eller kanske inte råd med kläder. De ser andras liv i sociala medier och frågar sig varför de inte har det så. Unga ansluter sig till gängen för att få pengar. För vissa handlar det om att försörja sina familjer, säger Amine Kessaci.
På 18-åringens spartanskt inredda kontor har skrivbordet dekorerats med ett foto av hans brorsdotter, samt en liten EU-flagga.
Barndomsvänner
Denna söndag sitter ett tiotal unga män kring ett bord i Consciences lokaler, i ett tvåvåningshus i ett sömnigt kvarter i norra Marseille. 22-årige Lyès Sadali är uppvuxen i problemområdet La Castellane och pluggar till ingenjör i Paris. Han har tagit med en av sina lärare till hemstaden för att försöka styra in barndomsvänner och bekanta på rätt spår.
20-årige Amine Aloui växte upp på samma gård som Lyès. Han säger att han drömmer om att bli lastbilsmekaniker. Via Lyès lärares kontakter har han fått tag på en visstidsanställning på en restaurang i Nice, 20 mil från Marseille.
– Vi som växer upp här måste vara självständiga från tidig ålder. För att kunna arbeta, tjäna pengar och få mat på bordet. Eller hjälpa sina föräldrar så att man har någonstans att bo, säger han.
– Politikerna snackar mycket, men vi ser ingen handling för de unga i förorterna, säger Lyès Sadali.
En annan kille i 20-årsåldern står på lokalens balkong och berättar att han hoppade av skolan för många år sedan. Han håller sig i bakgrunden, tänder sin cigarett och en söt cannabislukt sprider sig i sällskapet.
Bjöds in av Macron
När våldet trappades upp rejält förra sommaren, med flera unga offer, åkte president Emmanuel Macron till Marseille i tre dagar. Han lovade stora satsningar och besökte de norra förorterna under stor uppståndelse.
Amine Kessaci, som redan hade höjt rösten i lokala medier, bjöds in till ett möte med presidenten.
– Jag sade åt honom att sluta värdera människor olika, att sluta göra upp planer ovanför våra huvuden. Att han skulle komma till Quartiers nord och träffa folk, se hur de har det och fatta beslut först efter det.
Macron frågade hur gammal Amine Kessaci var. Sedan ställde han sig upp och applåderade. Efter mötet har 18-åringen hållit kontakt med presidentens stab i frågor om utanförskapet i Marseille.
– Han var närvarande och lyssnade den dagen, men jag tror inte att han förstod. Det enda vi har sett hittills är att skolorna ska renoveras. Inget om vår grundläggande säkerhet, om vården eller andra sociala frågor.
Inga flyttplaner
Amine Kessacis bror Brahim var tolv år gammal när han kom i kontakt med gängen för första gången, bland flervåningshusen i Frais Vallon. När han mördades tio år senare valde deras mamma att lämna stadsdelen. Men Amine Kessaci vill inte flytta till någon annan del av Marseille.
– Det var i Frais Vallon jag föddes, det är där jag bor och det var där som min bror först valde att hoppa av skolan. Frais Vallon är speciellt för mig.
